Förhandling och konflikt

10 augusti 2011

Ett rollspel består av tre delar: utläggning, förhandling och konflikt.
Utläggning handlar om att spelledaren berättar för spelarna vilka förutsättningarna för spelet är. Det kommer jag inte gå in på här.
Förhandling går ut på att spelarna undersöker världen och försöker komma vidare i scenariot genom att ställa frågor till spelledaren. För att göra det hela lite spännande ska spelledaren bromsa händelseförloppet en smula och införa hinder. Det är dessa hinder som man tillsammans ska förhandla om. Det kan givetvis vara en riktig förhandling som priset på en skattkarta men det kan också vara att förhandla sig till passage genom ett oländigt bergspass. Spelledaren kan alltså förhandla å bergspassets sida. Det kan te sig på följande vis: Spelarna ämnar spara tid genom att tränga igenom bergspasset. På det svarar spelledaren att passet är för trångt för att åsnekärran ska kunna passera. Spelarna talar sinsemellan och kommer överens om att åsnekärran offras och får stå där den står. Spelledaren kommer med vidare invändningar och spelarna krävs komma med motbud för att navigera terrängen.
Det finns flera saker man kan använda som valuta när man förhandlar med spelledaren i en rad olika situationer. Det är viktigt att spelet tillhandahåller valutor till spelarnas rollfigurer annars kommer varje utmaning lösas på samma sätt. Då detta är en utvecklingstext så får vi låtsas att vi har ett spel att utgå ifrån. I de flesta spel har rollfigurerna pengar och kroppspoäng samt magipoäng. Det är tre olika valutor men de används sällan i förhandling med bergspass. Här följer en list på saker man skulle kunna använda som valuta:

* Pengar. Naturligtvis. Kan användas för att skaffa saker och för att köpa tjänster. Pengar kan också investeras för att med tiden tjäna mer pengar.

* Föremål. Man kan offra ett rep för att binda fast någon, eller för att klättra förbi något. Olika utrustning kan offras på olika sätt.

* Hälsa. Man spenderar sin hälsa när man tvingar sig till ansträngningar. Efter ett marathon är man trött och nästan oförmögen att måla om huset.

* Idéer. En bra idé kan göra halva jobbet. Spelledaren får använda sitt förnuft för att avgöra vilka idéer som är bra och vilka som är odugliga. Det intressanta är att idéer är gratis och att det är spelaren och inte rollfiguren som ska komma på dem.

* Prydlighet. En randvaluta minst sagt men det är inte otänkbart att man offrar prydlighet för att snabbt sko om sin häst. Trots att man är på väg till ett bröllop.

Jag tror att man behöver en rad olika valutor för att kunna täcka upp alla upptänkliga situationer. Man måste också kunna hitta på en ny valuta på studs. Därför behöver man en guldfot, ett värde att jämföra alla andra värden med så att man kan se dess riktiga värde. Jag kommer använda 1 guldmynt som basen för denna ekonomi. 1 guldmynt är värt 12 silvermynt (så att en spelgrupp kan dela upp ett guldmynt enkelt och utan decimaler.)  1 guldmynt, bestämmer jag, motsvarar en dags arbete. Det betyder att om två personer jobbar på en flotte i sex timmar har man skapat en flotte värd 1 guldmynt. Det är bra att veta om man senare ska förhandla med storforsen.
Om man vill bränna befintliga resurser måste det finnas ett värde även på egenskapspoäng. Jag föreslår att man kan omsätta egenskapspoäng . Säg att man slår en tärning för varje poäng man har i en egenskap för att få en valuta att använda i förhandlingar. Dessa poäng kan man offra pö om pö i en utmanande förhandling med spelledaren. I början av en ilmarsch slår alla spelare för hur många ”ilmarschpoäng”, en valuta som skapas just för denna förhandligen,  de har tillgängliga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s